Leonas värld

Sitter här hemma och regnet piskar rutorna. Jag får sitta på golvet eftersom jag inte har någon soffa för tillfället. Men om ett par veckor flytta en ny, brun skönhet in! Längtar!! Kollade på nätet efter lite sköna tapeter som jag kan använda till mina tråkigt, vita garderobsdörrar. Tjuselusigt det ska bli här hemma! =) Tänkte inreda balkongen till våren också. Måla min lilla bänk som står där och sätta upp fina bambupinnar som insiktskydd och möjlighet till lite skugga.

Va och kollade på en tavla innan också som jag velat ha länge. Acke och Fredrik har i och för sig lovat att måla en alldeles egendesignad tavla till mig som jag kan hänga upp bakom soffan. Haha.. Får väl se hur det blir med det där, men blir det av så kommer den bli den finaste tavlan i hela världen! *saknar Växjö*

Är ledig imorgon och det ska bli ruggigt skönt! Har jobbat en hel del nu på sistonde så jag behöver vila upp mig lite. En dags vila är bättre än ingen alls. Tänkte gå till torget o köpa lite granris o linda runt balkongräcket och fästa fast min utomhusljusslinga däri (hmm, konstigt ord..)

Nu ringer snart Pernilla från Stockholm. Date på balkongen!! Shit, saknar henne som fasen!!

All kärlek. Och sluta spela hjältar. Vi är bara människor..

Nu är klockan mitt inatten o detta inlägget kommer låta jävligt bittert men ändå hoppfullt. Ska försöka få en trevlig twist på det hela.

Nä, det gick inte.

*bitter*

Igår när jag gick hem från jobbet fick jag sparka löv. Jag vet inte om de låg där på marken för att de faktiskt var höstlöv eller för att det har varit så torrt i sommar så att de har ramlat av träden i förtid i rena förskräckelsen..? Jag vet inte. Torra var de ialla fall. Jag hoppas på att torrheten beror på hösten för nu längtar jag dit!

Ikväll ska jag se Winnerbäck, Wiehe, Anna o Idde, Stefan Sundström mfl i Malmö. Kärlek på hög nivå. Jag kan knappt vänta tills det blir kväll! =)

Nu ska jag jobba lite.

Puss på er..

Kan inte fatta att klockan redan är sju. Denna dagen tar slut innan den ens börjat. Fest igår här hemma i lägenheten. Alla verkade ha väldigt kul o då blir man ju klart glad som värdinna. Va lite väl sliten imorse när jag vaknade men det är svårt att undvika.

Såg en kvinna och hennes dotter på tv. Mamma var tvungen att åka och dottern slog armarna runt hennes hals och sa "Jag vill inte att du ska gå"
Självklart började tårarna forsa. Ibland undrar jag om det hade kännts annorlunda om jag hade fått säga hejdå till pappa. Om jag hade fått en förvarning. Inte bara de där fyra dagarna som det tog för pappas liv att avslutas..

Äsch, vad vet jag? Det är livet.

Precis hemkommen från systers 30 årsfest. Fantastikst trevligt! Är väl inte nyktrast på söder men det lär ni väl märka på stavningen.. *hehe*

Jag tycker

att Arthur är en förbannad trevlig prick! Hämtar o kör hem mig mitt i natten. Tack, du är en stjärna

att Poison av o med Alice Cooper är en makalöst bra kärleksförklaring

att cigg är mumsigt

att Bra vibrationer är en härlig låt

att mitt jobb är bra

att kärlek är överskattad. Speciellt om den inte är besvarad

att öl är godast av alla alkoholhaltiga drycker

att det är så himla dumt att mina cigg är slut

att det är skönt att ha syskon

att jag borde sova men jag sitter ändå kvar o väntar på att telefonen k-a-n-s-k-e plingar......

Vaknade imorse klockan fem av det värsta åskväder på många, många år. Klockan åtta gav jag upp och tog bilen hem till syster och kröp upp i hennes soffa. Jag är nog inte så modig som jag försöker låtsas.. :)

Men det behövdes en rejäl urladdning. Luften som vi andas nu är högre, klarare, mjukare, lättare. Mmm, just nu är det faktiskt lite lättare att andas. Pga många saker, främst en.. Inget nämnt, inget glömt.

Imorgon ska jag på utomhusteater i Ystad- trakten. Vi ska köra med mammas nya bil. Duktiga mamma. Nu, ett år efter pappas bortgång, köper hon bil, åker på semester själv med mostrarna, köper helt ny inredning till lägenheten.. Jag är fruktansvärt stolt över henne och jag önskar att jag blir som henne när jag blir stor.

Nu ska jag väl knoppa.. ADM imorgon är lika med månadsredovisning. Allt ska iväg till ekonomiavdelningen. Ännu en månad har passerat.. Jisses! Nu är det augusti!

Kärlek

Pratade precis med nån väldigt väldigt närstående som riskerar att bli sjuk (allvarligt sjuk) och jag kopplar inte. Min hjärna kopplar inte riktigt. Jag bara skjuter det ifrån mig och tänker att det blir bra. Det måste bli bra! Jag är nog i chock så jag kan omöjligt få ut mina känslor här. Fy fasen va otäckt!!

Finns ingen jävla gud.. Jag fick bevis på det förra året och uppspelar samma sak en gång till ska jag svära på att hela gud- storyn är samma påhittade verk som Putte i blåbärsskogen!

Idag har det varit en rikitg, riktig söndag.. Vaknade klockan tolv av att regnet slog så hårt mot fönsterrutan att den nästa gav vika. Kändes så ialla fall. Att yttervärlden trängde sig på utan att vara tillfrågad att komma in. Det va skönt att ligga kvar under täcket en stund och le mot dropparna. Haha! Ni får inte komma in för jag tänker inte öppna fönstret. Bara speciellt inbjudna får komma. Min dörr står längre inte öppen för alla. Livet är för kort för att leka lekar och umgås med folk som man egentligen inte tycker om. Visst finns det vissa som alltid alltid får komma men de vet redan vilka de är.

När jag väl drog täcken från min nakna hud gick jag raka vägen ut i köket o bryggde en stor kanna med thé o värmde bröd i micron. Satte mig i soffan och startade filmen som jag hyrde igår men som jag aldrig hann se. O i soffan blev jag kvar fram till fyra.. Blev omedelbart förälskad i filmen. Spolade tillbaka scener som jag tog till mig. Försökte uttala replikerna på franska. Hittade en jämnlike i karaktären Wendy.

Sen ringde Pernilla. Som vanlig fick hon mig att komma ner ett par pinnhål och skratta åt mina nojjor. Mm! Hon förstår hon. Jag behöver inte säga många stavelser förrän hon förstår mina spöken och kan översätta. Appråpå spöken.. Jag har även beställt ett par böcker på nätet idag. En om spökhus i Stockholm och en skönlitturär som hette typ "mindre ensam när vi är tillsammans"
 

"Du är perfekt. Alla andra tjejer faller för snygghet. Det är allt de vill ha. Men jag är inte som dom. Jag ser inte bara skönheten. Jag faller för det andra också. Jag anar att du har dussintals problem, brister och defekter. Vem har inte det? Jag blir förälskad för det icke- perfekta. Därför är du perfekt"

Vet ni den där känslan när man suktat efter en annan person ett tag och till slut får som man vill. Man kommer tillräcklig nära för att känna hans doft, andetag ja till o med hur personen smakar. Många gånger är det roliga slut då. Jakten är det roligaste o när man väl fått sin vilja igenom kan man gå vidare. Jag har gjort så både en o flera gånger. Men nu vill jag nog inte gå vidare.. Jag vill stanna så här ett tag til.. För att upptäcka o lära känna.. Inte gå miste om nåt som magen säger är en bra grej.. Huvudet håller däremot inte med men men.. Magkänslan o tankarna drar oftast inte lika.

Vet inte varför jag skriver detta egentligen. Det kommer ju förmodligen ändå aldrig bli nånting. Min dåliga tajming som vanligt.

Lyssnar på Wiehe.. Han ger mig kraft o råd.

Mm, ikväll är jag nästan vän med alla. Flyter, njuter, sover, vilar, lyssnar o bara är... I min egen bubbla. Just nu är jag så himmelens nöjd med allt. Avgudar min familj, mina vänner är underbara o jag älskar mitt jobb. Det sistnämnda är få förunnat har jag märkt o hört så jag är nöjd.

Sitter i min vita soffa med balkongdörren öppen. En svag men ljuvlig doft från en grill ute på gräsmattan smyger sig in i mitt lilla rum. Igår var jag i Malmö o träffade Lisa. Tack för att du är så lovely! För ett par år sedan visste jag inte om dig, nu vill jag aldrig tappa kontakten med dig.

Imorgon börjar Kristianstadsdagarna. Tryck till tusen i stan.

Nästan vecka fyller jag år. Ett år äldre. Klokare? Förståndigare? Haha! Knappast. Lyckligare? Japps! You bet!

Dagen efter den mest svenska dag på hela året. Konstigt att inte nationaldagen flyttas till midsommarafton istället. Well well... Jag stod i kassan tidigare och skummade igenom Aftonbladets hemsida inför matchen ikväll. Det historiska mötet då Sverige en gång för alla ska besegra tyskarna och ta sig vidare till kvartsfinal i fotbolls- VM 2006. Då jag stod där och drömde mig bort hörde jag plötsligt "I love you, ich liebe dich Zlatan Ib.... Är det ett tecken? Är Malmöpågen tillräckligt taggad för att leva upp till sitt namn ikväll? En sak är säker ialla fall. Jag kommer sitta klistrad framför TV'n ikväll, med min lilla blå- gula mig.

Avslutar med ett urdrag från en annans skribents krönika som förhoppningsvis fyller er med ännu lite mod.

"Sveriges lagspel är bättre än Tysklands, även om Klinsmanns lag har ett giftigt, högt presspel att se upp för. Men mönster räcker ingenstans om ingen bryter dem. Det här är en stor kväll för stora spelare"

Heja Sverige!

Hahaha! Jag har gjort det igen. Känslorna svämmar nästan över och jag går mest runt o ler för mig själv. Jisses Leona. Ge dig. Pernilla skrattade åt mig i telefonen och utbrast: Det vsste jag väl! Leona, jag känner dig!

Aj ja.. Det gör hon. Men det är lika bra det. Även om vi inte träffas så ofta längre o faktumet att vi har blivit väldigt olika på sistonde så är hon ändå min älskade syster. Funderar på att åka upp till Sthlm i mitten i juli. Kommer inte ihåg exakt vilka datum Pernilla ska till Paris bara. Men det löser sig.

Sitter o lyssnar på Norah Jones och funderar lite på allt möjligt. Träffade mina gamla vänner från guidegruppen igår o vi ska åka på en retrett (vet i sören hur det stavas) senare i höst. Det hela går ut på att man går in i sitt eget undermedvetna och vilar kroppen under en helg. Tal och konversationer är bannlysta o mobilen får givetvis stanna hemma. Astrid som håller i det hela kommer "anställa" en massör till oss som ska få oss att slappna av ytterligare. Jag har aldrig upplevt något liknanade förrut och det ska bli väääldigt spännande! Undrar vad man kan förvänta sig av en sådan helg. Många tankar kommer flyga genom huvudet den helgen, var så säker!

Imorgon ska vi åka till Wanås slott och gå på konstutställningen i slottsparken. Alltid lika uppskattat!!

All kärek!

Värmen har kommit o Kristianstad visar sig från sin bästa sida.. Det pirrar liksom i kroppen. Ger järnet på jobbet (o tycker verkligen att det är kul!!) Snart är det VM *woohoo* Walk the line o Stolthet o fördom släpps snart på dvd o snart får jag förhoppningsvis Superbus på datorn. Mycket att se fram emot. Men man får inte glömma att leva i nuet heller. Det är otroligt viktigt!

Har börjat bli mer o mer intresserad av feng shui. Det ligger en hel vetenskap bakom begreppet men det är spännande. Om allt man läser om stämmer så finns detju otroligt mycket att göra för att underlätta sitt liv o vardag! Man måste ju testa...

Mitt nästa projekt är att hitta en tavla att ha bakom soffan. Den måste ha en alldeles speciell betydelse. Inte vilken tavla som helst liksom. Det som letar, finner!

Nu ska jag göra ett halsband som jag spånat på länge....

Pyss o kram!

Nää, nu jävlar. Pratade med Anja innan o diskuterade mitt nya problem.. Att jag känner mig såå tråkig. Men nu får det räcka med den känslan. Vi kom fram till att det kan vara nyttigt att känna sig tråkig ibland. Annars hade det inte varit roligt när det väl va roligt.. Ehh.. Fattar  ni? *hehe* Ingen ger mig bekymnmer.. Det klarar jag så bra på egen hand! Inget mer tråk i onödan! Livet svischar ju förbi! Wake up, Leonita! Nu är det dags att stiga upp! :)

Nu är jag vaken!

Har inte gjort sådär överdrivet mycket idag... Tagit död på ett par gamla spöken, ett par gamar som jag låtit flyga runt ett par år över mitt huvud o när de landat på mina axlar har de blivit så tunga, så tunga... Men idag uppenbarade sig tillfället att låta spökena dra vidare o släppa gamarna fria. So long, gosts and birdies!

Sitter o tittar ut genom mitt fönster o lyssnar på The Sounds senaste platta. I huset mitt emot brukar någon spela Winnerbäcks låtar o då blir jag lycklig eftersom då vet jag att det finns någon annan som också vill världen väl.

Nu måste jag få vara en moraltant i fem minuter o slå ett slag för veckohandling! Kan tänka mig att folk som läser detta tänker: Hey pucko.. Du är singel o bor själv. Varför veckohandla. Va lite impulsiv!!
Jo, därför att man sparar en hel massa tid, energi o framförallt pengar. Jag betalde 500 spänn idag för 10 middagar, plus en massa grönsaker o frukt, samt shampoo o sånna grejer! Så räkna 40- 45 spänn per måltid. Det får man knappt en pizza för.. O så vet jag att det är bra mat som jag stoppar i mig o inte en massa halvfabrikat! Så... Nu har jag mässat färdigt! :)

Lev gott o väl!
Kram!

Vaknade med världens huvudvärk imorse.. Ajaj på kontoret. Inte många anställda idag. Försökte hålla ögonen öppna för att hålla Lisa sällskap men det gick inte så bra. Men hon verkade nöjd ändå. Vi satt i timmar ute på ballkongen igår med skumpa o exotiska frukter o bara njöt. Hon är så lätt att ha o göra med. Med vissa människor klickar det bara o man behöver inte ha dåligt samvete om man inte hör av sig på länge. Jag vet att hon finns där ändå om jag behöver henne. Jag erkände saker för Lisa igår som jag inte ens vågat erkänna för mig själv tidigare o hon lättade sitt hjärta.

Idag har jag blivit bränd av solen då jag gick ut till pappas grav o sen lekte med Axel o Erik i Tivoliparken. Årets första solbränna. Känns ganska sweet faktiskt. Sommaren är här o det känns!!

Så sant som Lasse säger. Så är det faktiskt. Tiden läker inte ett enda sår. Inte de riktiga djupa ialla fall. Nu känns det nämligen ganska jobbigt. Nu när våren kommer, grönskan, golfsäsongen, dofterna o studenten. Alla de här sakerna tyckte pappa mycket om. Inte en enda busschaufför tycker om att köra när det är studentdag i stan men pappa älskade kaoset o uppståndelsen, alla lyckliga ungdomar i sina vita kläder. O varje år kom han hem från jobbet o beklagade sig över de stackarna som tvingades ta bussen hem från sin stora examensdag för deras förälrar inte hade råd/lust att fixa nåt vrålåk till sitt barn. Han brydde verkligen, min pappa o jag saknar honom så enormt mycket.
Just nu känns det som om jag har ett litet privat jävla moln över mig som följer mig vart jag än går. Jag beklagade mig för en kollega att jag inte varit riktigt glad på sistonde, varpå det kom en annan kollega o sa:
- Men Leona, du är ju alltid, alltid så glad!
Ha, tänkte jag. Än har du inte hunnit genomskåda mig!

Satan va ont det gör.

Jag bär på en märklig känsla i dag. Känns inte alls så bra. För det mesta känner jag mig märkbart oberörd om vad som pågår omkring mig och vad folk säger men i vissa fall står hela min värld på spänn. En blick. En kommentar. Ett tonfall. Vad som helst. Jag ger upp och låter mina känslor svepas med. Det kan jag förtjäna.

Femman visar en reality- show om små råttor som man låtit stängas inne i en bur för att se vem som kommer ut levande. Segast och mest blåsta råtta vinner efter 100 dagar. Det blir svårt för nästa generation att övervinna skandalshowerna som vår generation lyckats skapa. Vad blir nästa doku- såpa? Sälj din morsa till högstbjudande? Jag kan bara beklaga att vissa låter sig skämmas ut på det sättet.
Var tog de riktiga hjältarna vägen? De som fick folk att reagera på rätt sätt. Fick folk att engagera sig. Jag kommer skämmas ögonen ur mig om min dotter kommer se upp till en blåst brud med sönderblonderat hår, alltför stora silikonbröst, för liten tröja och för kort kjol. Men vilken roll har föräldrarna egentligen nu för tiden?

Nää, det är inte konstigt att jag bär på en konstig känsla idag och alla andra dagar med tanke på vart världen är på väg. Hjältarna dör o försvinner medans de blåsta o elaka får stanna kvar. Man kanske skulle ändra på sig? Bli mer korkad o välja ett par ljusare nyanser av färg nästa gång man ska fixa till håret?

Ikväll bråkade jag med mamma för första gången sen pappa dog. För en del är kanske det är det mest naturliga i världen. Att bråka med sin förälder alltså.. Men för de som känner mig vet att jag avgudar min mamma och nu är jag tom i hela kroppen. Mest med tanke på att bråket uppstod pga missförstånd och förgivettagande..

Det känns verkligen ruttet att avsluta helgen såhär.. Den som varit så lyckad. Jag försöker vara en duktig dotter. Leva upp till förväntningar, göra mamma stolt. Men även jag har mina brister. Förut drog jag mig inte för att åka iväg, släppa allt o bara dra.. Nu vill jag inte åka några längre perioder o det är något nytt för mig. Jag går en balansgång mellan självständighet och att va uppslukad av Kristianstad (den senaste meningen har jag omformulerat säkert fyra gånger men jag får inte ut det jag menar riktigt så tolkningar är fria...) Mamma har faktiskt också sina brister. Hey, vi är inte mer än människor.

Jag vill inte bråka.