Ångest
Ikväll bråkade jag med mamma för första gången sen pappa dog. För en del är kanske det är det mest naturliga i världen. Att bråka med sin förälder alltså.. Men för de som känner mig vet att jag avgudar min mamma och nu är jag tom i hela kroppen. Mest med tanke på att bråket uppstod pga missförstånd och förgivettagande..
Det känns verkligen ruttet att avsluta helgen såhär.. Den som varit så lyckad. Jag försöker vara en duktig dotter. Leva upp till förväntningar, göra mamma stolt. Men även jag har mina brister. Förut drog jag mig inte för att åka iväg, släppa allt o bara dra.. Nu vill jag inte åka några längre perioder o det är något nytt för mig. Jag går en balansgång mellan självständighet och att va uppslukad av Kristianstad (den senaste meningen har jag omformulerat säkert fyra gånger men jag får inte ut det jag menar riktigt så tolkningar är fria...) Mamma har faktiskt också sina brister. Hey, vi är inte mer än människor.
Jag vill inte bråka.
Det känns verkligen ruttet att avsluta helgen såhär.. Den som varit så lyckad. Jag försöker vara en duktig dotter. Leva upp till förväntningar, göra mamma stolt. Men även jag har mina brister. Förut drog jag mig inte för att åka iväg, släppa allt o bara dra.. Nu vill jag inte åka några längre perioder o det är något nytt för mig. Jag går en balansgång mellan självständighet och att va uppslukad av Kristianstad (den senaste meningen har jag omformulerat säkert fyra gånger men jag får inte ut det jag menar riktigt så tolkningar är fria...) Mamma har faktiskt också sina brister. Hey, vi är inte mer än människor.
Jag vill inte bråka.
Kommentarer
Trackback