"Brända kvinnor skyr inte elden"
Hon drog upp knäna under hakan och kröp ihop. Blicken vilade långt bort, i fjärran. Precis som om hon sökte efter något, någon annan. Ingen hade fått henne att känna sig lika billig som han lyckades med. Om och om igen. Till vardags levde hon ett aktivt liv, gott om vänner och spännande intressen, på god väg att göra karriär inom sitt yrke. Men, så fort han närmade sig stannade klockorna, vinden tystnade och hon fick koncentera sig på att överhuvudtaget få luft. Vad var det som gjorde honom så kraftfull? Hon visste att han var dåliga nyheter. Det visste hon från början, då de träffades för första gången. Ändå kunde hon inte låta honom vara. Han var som kvällens sista drink på krogen, som man egentligen borde avstå.
Han var ingen speciell. Egentligen. Hade man mött honom på gatan hade man knappt vänt sig om. Nej, det var något annat. Något med hans sätt att vara. En blick från honom skar som tusen knivar. En kyss fick jorden att öppna sig och sluka henne levande. Hon borde låta bli men vilda hästar kunde inte stoppa henne.
Det var goda vänner som presenterade dem för varandra. Någon baktanke, månne? Om vännerna bara visste hur det skulle sluta. Mötet var hur som helst ganska så avdramatiserat. En fest i en lägenhet. Ingen ovanligt. Vinet flödade, som det så ofta gjorde och han lät sig inte vänta på att göra entré i hennes liv. Med en öl i ena handen och en cigg i den andra mötte han henne i hallen, precis då hon fått av sig kappan. De bytte några artighetsfraser medan hon trängde sig ut i köket för att korka upp vinet. Bekanta ansikten överallt, men han tog upp nästan hela hennes synfält. Värdinnan, deras gemensamma nämnare, strålande då hon kom fram till dem.
En del av mitt kommande verk "Brända kvinnor skyr inte elden"