Leonas värld - dom som säger att tiden läker alla sår dom ljuger

Så sant som Lasse säger. Så är det faktiskt. Tiden läker inte ett enda sår. Inte de riktiga djupa ialla fall. Nu känns det nämligen ganska jobbigt. Nu när våren kommer, grönskan, golfsäsongen, dofterna o studenten. Alla de här sakerna tyckte pappa mycket om. Inte en enda busschaufför tycker om att köra när det är studentdag i stan men pappa älskade kaoset o uppståndelsen, alla lyckliga ungdomar i sina vita kläder. O varje år kom han hem från jobbet o beklagade sig över de stackarna som tvingades ta bussen hem från sin stora examensdag för deras förälrar inte hade råd/lust att fixa nåt vrålåk till sitt barn. Han brydde verkligen, min pappa o jag saknar honom så enormt mycket.
Just nu känns det som om jag har ett litet privat jävla moln över mig som följer mig vart jag än går. Jag beklagade mig för en kollega att jag inte varit riktigt glad på sistonde, varpå det kom en annan kollega o sa:
- Men Leona, du är ju alltid, alltid så glad!
Ha, tänkte jag. Än har du inte hunnit genomskåda mig!

Satan va ont det gör.