Leonas värld

Nää, nu jävlar. Pratade med Anja innan o diskuterade mitt nya problem.. Att jag känner mig såå tråkig. Men nu får det räcka med den känslan. Vi kom fram till att det kan vara nyttigt att känna sig tråkig ibland. Annars hade det inte varit roligt när det väl va roligt.. Ehh.. Fattar  ni? *hehe* Ingen ger mig bekymnmer.. Det klarar jag så bra på egen hand! Inget mer tråk i onödan! Livet svischar ju förbi! Wake up, Leonita! Nu är det dags att stiga upp! :)

Nu är jag vaken!

Har inte gjort sådär överdrivet mycket idag... Tagit död på ett par gamla spöken, ett par gamar som jag låtit flyga runt ett par år över mitt huvud o när de landat på mina axlar har de blivit så tunga, så tunga... Men idag uppenbarade sig tillfället att låta spökena dra vidare o släppa gamarna fria. So long, gosts and birdies!

Sitter o tittar ut genom mitt fönster o lyssnar på The Sounds senaste platta. I huset mitt emot brukar någon spela Winnerbäcks låtar o då blir jag lycklig eftersom då vet jag att det finns någon annan som också vill världen väl.

Nu måste jag få vara en moraltant i fem minuter o slå ett slag för veckohandling! Kan tänka mig att folk som läser detta tänker: Hey pucko.. Du är singel o bor själv. Varför veckohandla. Va lite impulsiv!!
Jo, därför att man sparar en hel massa tid, energi o framförallt pengar. Jag betalde 500 spänn idag för 10 middagar, plus en massa grönsaker o frukt, samt shampoo o sånna grejer! Så räkna 40- 45 spänn per måltid. Det får man knappt en pizza för.. O så vet jag att det är bra mat som jag stoppar i mig o inte en massa halvfabrikat! Så... Nu har jag mässat färdigt! :)

Lev gott o väl!
Kram!

Vaknade med världens huvudvärk imorse.. Ajaj på kontoret. Inte många anställda idag. Försökte hålla ögonen öppna för att hålla Lisa sällskap men det gick inte så bra. Men hon verkade nöjd ändå. Vi satt i timmar ute på ballkongen igår med skumpa o exotiska frukter o bara njöt. Hon är så lätt att ha o göra med. Med vissa människor klickar det bara o man behöver inte ha dåligt samvete om man inte hör av sig på länge. Jag vet att hon finns där ändå om jag behöver henne. Jag erkände saker för Lisa igår som jag inte ens vågat erkänna för mig själv tidigare o hon lättade sitt hjärta.

Idag har jag blivit bränd av solen då jag gick ut till pappas grav o sen lekte med Axel o Erik i Tivoliparken. Årets första solbränna. Känns ganska sweet faktiskt. Sommaren är här o det känns!!

Så sant som Lasse säger. Så är det faktiskt. Tiden läker inte ett enda sår. Inte de riktiga djupa ialla fall. Nu känns det nämligen ganska jobbigt. Nu när våren kommer, grönskan, golfsäsongen, dofterna o studenten. Alla de här sakerna tyckte pappa mycket om. Inte en enda busschaufför tycker om att köra när det är studentdag i stan men pappa älskade kaoset o uppståndelsen, alla lyckliga ungdomar i sina vita kläder. O varje år kom han hem från jobbet o beklagade sig över de stackarna som tvingades ta bussen hem från sin stora examensdag för deras förälrar inte hade råd/lust att fixa nåt vrålåk till sitt barn. Han brydde verkligen, min pappa o jag saknar honom så enormt mycket.
Just nu känns det som om jag har ett litet privat jävla moln över mig som följer mig vart jag än går. Jag beklagade mig för en kollega att jag inte varit riktigt glad på sistonde, varpå det kom en annan kollega o sa:
- Men Leona, du är ju alltid, alltid så glad!
Ha, tänkte jag. Än har du inte hunnit genomskåda mig!

Satan va ont det gör.